Det känns som jag som brukar ha mest att klaga och gnälla över och känner att det är mest synd om mig i hela världen. Att jag är den som mår sämst mm. Nu har det jävligt bra!
Om man nu läser i alla bloggar och på nätet om allt och alla är det i stort sett ganska tragiskt!
Det var en av fördelarna att ha en helkväll med tjejerna i lördags och kunna sladdra, kräka av oss och snacka en j*vla massa skit om allt och alla!
Måste man alltid skriva hur bra man har det hur lycklig man är och hur bra allting är?
Det är i såna bloggar man kan läsa mellan raderna och se hur mörkt och dystert det igentligen är.
Det som gör att jag är så stark och mår så bra just nu är att jag har hittat en balans i vårt liv där jag känner att jag mår bra och känner mig trygg.
Hade Dennis lämnat mig en helg för ett år sedan hade jag varit förtvivlad och gråtit mig till sömns. Men när vi i helgen tog en partyrunda i vars en stad kändes allt mycket bättre än på länge!
Där vi satt och festade ett gäng tjejer som var så trygga och säkra i oss själva och vad vi har och kan njuta utav att kunna vara självständiga. Det är styrka i mina ögon!
Jag älskar min man överallt men jag vill kunna känna mig självständig och att jag har ett eget liv som jag styr över.
Jag vill inte känna att han har ett liv och jag är en liten del utav det. Och när han väljer att göra saker utan mig ska jag ha "ensamtid" för att jag inte har "mitt egna".
Jag har så mycket som är "mitt" och jag har mina underbara, älskade vänner som jag älskar att tillbringa tid med själv. Bara jag och dom.
Jag känner att jag mår bra och att jag är stark. Det älskar jag! :)
