Förlossningen

Torsdagen den 28 maj jobbade jag halvdag. Jag slutade strax efter lunch och skulle då åka in till körskolan och först plugga lite teori och sedan hade jag en körning inbokad.
Till lunch började jag få riktigt ont i magen och få en konstig känsla. Kunde inte sitta ner längre och började vandra runt som en rastlös anka. Dock inte det lättaste när man satt och åt med 9 stycken 5 åringar. Efter lunch fick jag ringa och avboka körskolan och få istället åka hem och lägga mig. Trodde då att jag varit igång förmycket bara då det var några intensiva veckor i full fart.

Fredagen var en ledig fredag för mig och då valde jag att ta tag i ett läkarbesök ang min hand. Hade tidigare fått bekräftat karpaltunnelsyndrom i höger hand vilket bara blev sämre och sämre och vid detta laget hade jag varit utan känsel helt i några veckor. Så barnmorskan valde att skicka mig vidare och jag fick en akuttid denna fredag. Det blev då bestämt att jag skulle opereras och papperna skulle skickas direkt för en tid i Malmö.

Hade då fortfarande smärtor men lyssnade på alla "de kunniga" och läste på lite och fick då svaret att det var förvärkar och kroppens sätt att träna sig inför förlossningen.

Fredagen gick i lugnets tecken för att Dennis sedan skulle åka till Prag med jobb tidigt lördag morgon.
Natten mellan fredag och lördag var fruktansvärd!
Jag vaknade regelbundet utav smärtor och bara låg och vred mig och grät.
Vi var uppe med tuppen, Dennis åkte och jag begav mig hem till mamma och pappa för att gnälla av mig och för att jag inte ville vara ensam under helgen med mina smärtor. Trodde även att ett varmt bad skulle hjälpa men inte då.
Fortsatte vandra runder hela lördagen som en rastlös anka och hade fruktansvärt ont. Försökte sova bort det hela men det gick inte för sig. Hade så intensiva smärtor som ständigt väckte mig.
Kicki kom ner en runda till mamma och pappa och även hon sa att kroppen tränade. Trodde juh att en med 2 barn och lite erfarenheter visste vad hon pratade om!?
Tog ett bad till innan jag gick hem vid 19 tiden för att gå och lägga mig.
Det blev inte mycket sömn den natten!
Jag låg och vred och vände på mig i 7 timmar och ringde Dennis och grät. Mamma slutade jobba kl 02 så jag ringde henne då och frågade om vi kunde åka in.
Kändes inte så normalt att ligga så och skrika i flera timmar till.

Mamma och pappa kom hem till mig och då hade jag klockat smärtorna på helsingborgs begäran. Det var då 4 min mellan värkarna.
Dom hade fullt i Hbg och hänvisade oss till Lund. Men tidigare under dagen hade jag ringt Lund för att rådgöra med dom och då fått svaret att hon visste väl inte vad det kunde vara utan jag fick komma in isåfall. Men inte då att jag åker till sjukan i onödan och tillbringar flera timmar där.

Det var då bara att packa ihop lite grejor för att bege sig till Lund mitt i natten. Jag valde att ta med Exita då hon var jätte orolig och lämnade inte min sida under hela dagen/kvällen/natten.
Trodde juh att jag bara skulle in för en kontroll och ev en spruta som stoppar värkarna.

Väl i Lund kom jag snabbt in och fick först träffa en barnmorska som kollade hjärtljuden mm. Sedan kom det en läkare för att undersöka mig.
Dom gav mig först en spruta mot värkarna. När den hade släppt redan efter 10-15 min provade dom med en till men med samma resultat.
När läkaren undersökte mig sa hon då att jag redan då var öppen 3-4 cm och att lillgrabben var redo.
Min fråga blev då -"Redo för vadå?" Lite smått chokad.
När dom frågade mig om jag förstod att jag blev inlagd blev mitt svar att det gick inte för att jag hade juh Exita i bilen och Dennis i Prag.

Dom gav mig ett rum och mamma och pappa valde att åka hem några timmar för att mamma behövde sova, dom skulle lämna Exita och packa ihop lite grejor till mig.

Kl 05 var jag på plats i mitt rum där förlossningen skulle äga rum och jag ringde då först Dennis för att uppdatera honom. Efter ringde jag Dennis syster Lena för att berätta vart jag var.
Kan säga att det var längesedan jag hörde någon bli så klarvaken så snabbt när hon förstod vad det gällde ;)
Hon sa då att hon skulle komma in för att hålla mig sällskap och hon tog även med svärföräldrarna.
Klockan 06 var dom på plats hos mig i Lund. Snabba ryck! :)
Dom var ett helt underbart stöd och fantastiskt sällskap mitt i min chokade och förvirrade värld.
Barnmorskerna berättade då för mig att jag kom till att föda vår grabb inom några timmar.
Ringde då Dennis igen för att berätta för honom att han kommer idag, inom några timmar!

Kl 10 gick vattnet! Detta var inte alls heller så som jag hade tänkt mig!
Tryckte på larmknappen då en söt barnmorsta kom in och sa glatt att det var juh jätte bra. Nu var det igång precis som det skulle och som man ville.
Något förvirrad kom jag ut från badrummet och frågade mina svärföräldrar om det verkligen var det man ville efter då 3-4 sprutor som skulle stoppa upp det hela och en förlossning som var 7 v. för tidig?
Då kom hon in igen och bad om ursäkt för att hon inte hade läst mina papper och sa juh att det var inte alls vad man ville i detta läget.

Jag fick även 2 sprutor som skulle snabba på Liams utveckling utav lungorna samtidigt som dom gjorde allt för att dra på det hela några timmar till så att det fick möjlighet att verka. Och även ge pappa lite mer tid för att hinna hem.

Innan kl 11 var mamma på plats igen men jag hade då fått besked på att Dennis inte skulle hinna i tid. Inte riktigt så man planerar sin förlossning kanske men vi fick göra det bästa utav det.
Han var med via telefon variefall.
Kl 12 kom förlossningen igång på riktigt och det var en stor chok när barnmorskan sa att nu kommer han.
Själva förlossningen gick snabbt och enkelt och jag använde endast lustgas på lägsta nivå.
Klarade av den sista biten utan någon smärtlindring alls och han var ute på tre rejäla krystvärkar.
Sjukt imponerad öven mig själv och min förmåga att focusera :)

Och dom som har sagt till mig när jag sagt att jag vill att dom ska torka av barnet innan dom lägger honom hos mig, att det inte är något som man bryr sig om eller tänker på i den situvationen hade fel.
Det var det första jag bad dom om när han väl var ute innan jag tog emot honom. Det var inget som jag bara glömde bort sådär :)

Det blev även mamma/mormor som fick klippa navelsträngen på honom.

Han föddes kl 13.08 på morsdag. Den bästa presenten man någonsin kan tänka sig! Och så fort jag hade han på bröstet, skrikandes och vi visste att allt var bra så ringde jag Dennis.

Kommer aldrig glömma hur jag hörde Dennis svälja hårt i andra änden utav telefonen och fråga om han precis hade kommit.
Familjen var då samlad, dock på ett litet underligt sätt och tårarna bara rann.
Allt är bara fint med vår prins fast att han valde att komma 7 veckor för tidigt och bli ett Maj barn istället för Juli.
Nu är vi äntligen hemma efter 2 veckors tid på sjukhus och nu kan vi och ska vi bara njuta utav resten utav sommaren och utav att vi är en familj.